Karlstad och solen


Karlstads kommun har en glad sol som symbol. Den är ritad av barnboksillustratören Lasse Sandberg och har varit Karlstads kommuns logotype sedan 1989. Solen är en viktig ingrediens i berättelsen om Karlstad. Den står för ett vänligt och öppet sinnelag, en blå himmel med många soltimmar och en glad servitris och värdshusvärdinna vid namn Eva Lisa Holtz.

Solen skiner alltid i Karlstad

– Skiner solen i dag? Den frågan får Karlstadsborna svara på nästan varje gång någon ringer från en annan stad. Och svaret är alltid Ja. För solen finns överallt i Karlstad. Även om solen på himlen råkar vara tillfälligt gömd bakom moln så möter vi solen på skyltar, bussar, bilar och trycksaker, eftersom Karlstads kommuns logotyp är just en glad sol.

Begreppet Sola i Karlstad är mycket välkänt i Sverige. Många tror att det handlar om antalet soltimmar. Det är delvis sant. Karlstad har fler soltimmar per år än många andra platser och rankas ofta högt på den årliga sollistan. Men den riktiga orsaken till Sola i Karlstad är en helt annan. 

Sola i Karlstad

Eva Lisa Holtz föddes 1739 och arbetade i många år som värdshusflicka i Karlstad. Hon blev snabbt vida känd som Sola i Karlstad, för hon var alltid så go och glad. Så småningom kom hon till Carlstads Gamla Gästgiveri, som låg i närheten av dagens Västra Torggatan. Eva Lisa hade egna drömmar och skinn på näsan. År 1812 kunde hon köpa gästgiveriet och blev med tiden en aktad dam i staden, en som kunde ge svar på tal när det behövdes, men som också kunde bjuda på ett leende.

Länge trodde många Karlstadsbor att berättelsen om Sola var en skröna, en myt. Men vid utgrävningar i centrala Karlstad inför byggandet av köpcentret Mitt i City hittade Värmlands museums arkeologer bland annat porslionsskärvor och andra intressanta fynd. Efter att ha gått igenom liggaren på stadsbyggnadskontoret och rotat lite i arkiven kunde man konstatera att tomt 156 och 157 hade ägts av en viss Eva-Lisa Holtz under sent 1700-tal. Så nu vet vi var Solas värdshus låg, till vänster om Mitt i Citys entré på Östra Torggatan. I en helt annan tid. I ett helt annat liv. Men minnet lever kvar.

Sola i Karlstad är fortfarande, flera hundra år senare, känd långt utanför Karlstads gränser. Hon är en symbol för gästfriheten i Karlstad, för Karlstadsbornas glada sinne och för driftigt entreprenörskap.

Vid Klarälven, strax utanför Stadshotellet, står Solastatyn. Den skänktes till Karlstads kommun av journalisten Lennart Cedrup och skapades av konstnären Herman Reijers. Statyn var en gåva till Karlstads 400-årsjubileum 1984, och kom på plats året därpå. Solastatyn är i dag en av Karlstads mest fotograferade vyer. 

Berättelsen om den glada solen

Karlstads logotyp, den glada solen, är ritad av konstnären Lasse Sandberg. Lasse säger själv att det var Karlstads soliga läge, den öppna mentaliteten och känslan av sol i sinne som fick honom att börja rita glada solar när han flyttade hit i början av 1950-talet. Då hade Lasse inte hört historien om värdshusvärdinnan Eva Lisa Holtz.

– Just att solen är glad, det speglar mitt intryck av Karlstad och Värmland, berättar Lasse Sandberg. Jag kom från Stockholm och redan då var det rätt mycket stress och jäkt där, därför tyckte jag att det var så avslappnat, öppet och mycket sol i sinne här i Karlstad.

Solen fanns med redan i paret Inger och Lasse Sandbergs första bok "Fåret Ulrik får medalj" och fick sitt slutliga uttryck i början av 1960-talet, då Lasse formgav Lillskogen i Mariebergsskogen där han skapade en stor sol av trä som hade i stort sett samma uttryck som den nuvarande solen. Första gången den användes mer officiellt var i samband med att Expressen utsåg Karlstad till Årets stad 1967.

När Karlstad firade 400-årsjubileum 1984 förekom Lasse Sandbergs sol i många sammanhang och den blev mycket omtyckt. År 1989 köpte Karlstads kommun ensamrätten och gjorde den till officiell symbol. Idag är solen central i kommunens varumärkesarbete och en av Sveriges mest kända kommunsymboler.

Sidan uppdaterades: 2008-06-02


Ansvariga för sidan

Innehåll: Kristina Fransson

Publicering: Linda Olsson